Nu är det dags att slå ett slag för skidåkning på södra sidan. Det är inte många som vet hur gudomligt vackert det är i passet vid Sömlingshågna. För tio år sedan var det en välkänd plats dit erfarna Lofsdalsbesökare åkte, upp för hela fjället, med ryggsäck och jädrar anamma, för att gräva ned sig i en driva, äta medhavd matsäck och dricka choklad. Den kunskapen har fallit i glömska. Nu får det banne mig vara slut med det. Om ni ska göra en utflykt ni aldrig glömmer, så åker ni till passet och fyller själen med en skönhet som ni kan leva på alla grådaskiga dagar resten av året. Jag lovar.
För att bära syn för sägen måste jag ju visa hur det faktiskt ser ut. Så jag tog skidorna och åkte ned till Karins sportbod för att ta bandvagnen upp till passet. Vid morgonturen klockan 10.00 var det bara jag som tolkade efter vagnen – vilket passade jättebra då jag kunde fotografera hela vägen upp.
Bandvagnshunden Balder ledde som vanligt färden upp och spred sedvanlig glädje omkring sig. Full fart över isen, upp i skogen, söka höger, söka vänster och så ... vänta en ripa, oooh!! Och så full fart igen.
Halvvägs upp ligger Våffelstugan men ännu hade jag inte på långa vägar gjort mig förtjänt av en våffla med hjortronsylt. Först jobba – sedan belöning. Jag, Sven-Emil i bandvagnen och Balder for vidare upp mot passet.
Bandvagnen går inte ända upp. Den vänder ett par hundra meter från krönet – själva porten till paradiset – och dit får man ta sig för egen maskin. Nere i byn var det ett par plusgrader. Här upp ligger torrsnön hårt packad och det är någon minusgrad. Ledkryssen har isglasyr. En renskötare på skoter far förbi. Vanliga skoteråkare får inte köra här. Sven-Emil åker ned för att köra nästa tur.
Jag har inte vallat bort mig idag. Rex Piito funkar kalasbra. Jag kliver rätt upp för fjällbranten. En Tamelander saxar icke. På vägen passar jag på och svänger upp på fjällknölen till höger - lilla Sömlingshågna - och fotograferar Lofsdalen och Hovärken med alla backarna.
Alldeles innan passet åker man genom en vidsträckt kitteldal – en sänka på alla håll omgiven av högre terräng. Det är alldeles stilla här upp och långt borta i öster ligger ett tiotal renar och vilar sig. Jag ställer om kursen och åker emot dem för att de hur tama de är. De gillar inte mig och bryter upp när det är många hundra meter kvar. Jag byter kurs igen och stävar mot själva passet. Efter en bit viker 10 grader åt babord och bestiger den östra av de fjällkanter som bäddar in passleden. Jag ser ned på ledmärkena där nere och kommer upp och ser passet vid Sömlingshågna snett uppifrån.
Tack och lov är jag fotograf så jag behöver inte ens försöka beskriva hur vackert det är – man tappar alldeles andan. I väster ser man Fjätervålen och Långfjället på avstånd- I söder antagligen Idre fjäll på långt håll och stora delar av dalarna. Norrut ser man Hovärken, Sonfjället och Fruhågna. Ännu längre bort troligtvis Funäsdalsfjällen och Härjedalens nordliga fjäll. Österut ser man Svanhågnas topp och himlafästet. Det är alldeles makalöst.
Långt under mig och flera kilometer bort ligger raststugan vid Hågntjärn. Där kommer skoterleden från Dalarna och Särnatrakten och det är ganska mycket skotrar där. De stör mig inte det minsta just nu. Jag befinner mig flera hundra meter ovanför dem och det är helt tyst. Här får fotografierna tala sitt eget språk.
Sedan vände jag åter mot Lofsdalen. Det var lite lurigt att åka nedför fjället med racingskidor då skaren bar när man vägde på dem båda, men det brast igenom när du stod på en skida - vilket man ofta gör när man byter riktning. Jag stod inte på örat något gång tack och lov. Kameran bär jag på bröstet så det kunde ju ha slutat mindre bra.
När du klarar av sluttningen upp mot passet är det lätt och fin åkning hela vägen till vindskyddet och sedan vidare till Våffelstugan. Nu skulle det sitta fint med en våffla. Sagt och gjort en halvtimme senare bär det av nedför fjället mot sjön. Det är bitvis lite brant och ovana ska nog ta av sig skidorna om det känns osäkert. Det är hårt under i bandvagnsspåret så det går bra att gå.
Själv åker jag naturligtvis. Tänk om någon såg mig gå nedför. Fick man ju skämmas i alla sina dar. Hellre riskera att våldskrama en tall eller huvudstupa dopp i drivorna.
Alla småbilder går att klicka på för att få se en större bild. Se också albumsidan för att se alla bilderna.
Åk till södra sidan gott folk! Det går inte ens att ana hur fint det är när man tittar söderut från Lofsdalen. Fjällen döljer sina godsaker och du måste anstränga dig lite för att få ta del av dem.
