Jippi! Jag har varit ensam hemma hela dagen. Husse, matte och syster tog bilen tidigt imorse. Eftersom de letade plånböcker, handväskor och hade låånga listor med sig förstod jag att det var en resa till Östersund som gällde för dem. Jag följde med en gång dit för några år sedan. Förstår inte vad det är för roligt med att gå på en stor väg med massa folk överallt. Man blir också förvirrad av alla som har skvätt för sina revir. Det är revir överallt! Nä tacka vet jag Lofsdalen. Där har man ju koll!
Igår var lyckan gjord för mig, jag fick nämligen följa med på en bandvagnstur igår!! Haha, det var matte och husse som skulle åka en sväng upp på fjället. Det var ju så fint väder. Husse körde och matte släpades efter bandvagnen. Vad är det för latheter? Jag ligger ALLTID före bandvagnen! Och skulle jag av någon anledning hamna efter, det kan vara en doft av ripa eller en ettrig irriterande ekorre eller... eller Snuffsan... Vart tog hon vägen egentligen? Hon bara försvann en dag. Jag har inte sett henne sedan dess. Snuffsan – om du läser det här snälla hör av dig! Jag saknar dig!
Jag är lite rädd för att det kan ha varit den sista bandvagnsturen för den här säsongen. Ljusare och ljusare blir det på mornarna. Det är inte så många bilar på parkeringen längre. Sabina och Elina sitter ute på trappen och solar ibland. Det är väldigt tråkigt att jag inte får springa något mer. Jag älskar att vara bandvagnshund. Men var sak har sin tid. Det betyder ju att sommaren är på väg. Då får jag vara ute mer på dagarna. Matte och husse är hemma mycket mer. Det är inte så kallt när man ska ut och kissa. Jag får också följa med Elina ut och springa i skogen. Det är roligt. Speciellt när vi tar gemensamma vattenpauser. Då brukar jag skvätta lite extra på henne och hon blir alltid lika sur, voffvoff.
