Efter min skiddag i backen som jag bloggade om, började jag packa min väska igen för att dagen efter bege mig ner till Karlstad. Där skulle vi ha träningsläger över nyår för att sedan åka ner till Örebro och JSM.
Uppladdningen
Jag tillbringade ett stort antal timmar på en buss mellan Mora och Karlstad. Genom djupa värmländska skogar skumpade jag samtidigt som mörkret drog över oss. När träsmaken i baken hade gjort sig påmind i minst en timme för mycket anlände jag till Karlstad. Malin mötte upp mig på stationen och vi åkte hem till henne. Väl där åt vi lite mat och inväntade Karin som skulle komma lite senare på kvällen. Emma stannade i Gävle några extra dagar på grund av ett sönderhostat revben. Förhoppningsvis skulle hon kunna komma redan två dagar senare för att hjälpa till med uppladdningen inför årets viktigaste tävling.
På nyårsafton spelade vi nyårscupen i Karlstads CK:s nya 8-banorshall. Spelet var sådär. Min kommentar är: "vi kom i alla fall inte sist". På kvällen tog vi det lugnt. Vi lagade lite mat, sjöng singstar och vid tolv-slaget öppnade vi en Pommac-flaska istället för champagne. Dagen efter kände sig Emma på bättringsvägen och meddelade sitt ankommande senare på eftermiddagen! Jippi tänkte vi, nu kan inget stoppa oss!
Fredag morgon åkte vi tillbaka till hallen för att kolla lite på tekniken. Emma kände sig helt plötsligt sämre, inte gällande sitt revben, utan allmäntillståndet. På kvällen när Malin, Karin och jag var i hallen för att träna lite till och sedan titta på grabbarna i deras första JSM-match fick vi veta att Emma åkt på magsjukan... Oj oj oj, tillbaka till verkligheten snabbt. Hur mycket och hur nära hade vi umgåtts med henne det senaste dygnet? Hade vi blivit smittade? Många frågor snurrade i våra huvuden. Skulle en till utav oss blivit sjuk hade det inte blivit något JSM för vår del. Det är ju ganska svårt att spela en match på två personer...
Första matchen
Vi åkte hem, proppade i oss hela vitpepparkorn och undvek Emma till fullo. Apropå vitpepparkornen så har jag ingen aning om det hjälper rent fysiskt. Men det hjälper i alla fall psykiskt :) Lördag morgon packade jag min överfulla väska igen. Malins morfar körde oss ner till Örebro. Emma fick stanna kvar några extra timmar i Karlstad så vi inte riskerade någonting. Malins släkting hoppade in i första omgången i första matchen eftersom man måste vara fyra då. Sedan kan man spela på tre. Ida gjorde ett jättebra inhopp för att aldrig ha spelat curling förut och trots förutsättningarna gjorde vi en kanoninsats och lyckades vinna denna mycket viktiga match mot Gävle/EGA.
Dagen efter piggnade Emma i och hoppade in i andra gruppspelsmatchen som 1:a. Hennes ordinarie position är 4:a. Alla kände sig lite obekväma med sin nya spelplats och vi hittade inget flyt i matchen som vi tyvärr förlorade. De resterande två gruppspelsmatcherna var motståndet lite lägre och vi gick tillbaka till våra vanliga positioner. Två vinster kammades hem! Därmed var vi klara för slutspel som grupp-tvåa. Ingen av oss andra hade insjuknat heller och förhoppningsvis hade vi klarat oss från att ha blivit smittade.
Slutspelet
Slutspelet som används i curling kallas för "pagesystemet". Det innebär att man som gruppvinnare har två chanser att ta sig till final. Eftersom vi var grupptvåor var det vinna eller försvinna som gällde för oss. Vi mötte Karlstad/SYSteam på måndag eftermiddag i en kvartsfinal. Vi spelade stabilt och vann. Nu hade vi säkrat medalj! Samtidigt förlorade Sundbyberg/Bishop's arms i den andra slutspelsmatchen och blev våra motståndare i den andra semifinalen.
Nu laddade vi om med god mat av familjen Grönkvist som vi bodde oss. Vilken underbar och gästvänlig familj! Ett stort tack för all god mat och stöd på läktaren! Ni hjälpte oss verkligen att ta oss dit vi tog oss.
Vi började matchen riktigt bra på tisdagmorgon. Vi hade hela tiden press på motståndarna som fick jaga under omgångarna. I paus ledde vi med ett poäng och allt kändes jättebra. Hela laget kände sig så starkt och vi trodde verkligen att vi skulle fixa finalplatsen. I 6:e omgången hade vi lite oflyt, inga missar egentligen, flytet var bara inte med oss längre. Våra motståndare tog en trea. Ingen katastrof, underläge med två med fyra omgångar kvar är ingen fara. I sjunde däremot, hände något som jag inte kan förklara. Inför vår sista sten hade Bishop's arms tre poängstenar i boet. Hur det hände har jag ingen aning om. Förmodligen har jag förträngt det eller så spelade de grymt bra och vi spelade bara lite sämre. Vi hade ett slag för att ta en poäng men den curlade två centimeter för lite och vi tappade en trea till och underläge med fem poäng. Där började matchen rinna oss ur händerna...
Av någon märklig anledning så kändes det ändå som att vi skulle vinna. Jag kände det hela tiden. Vi samlade ihop oss och sa till varandra att vi tänker inte ge oss i första taget. Tar vi en trea så är vi tillbaka i matchen igen. I 8:e omgången missade Sundbyberg några stenar och vi tog en trea. Yes! Drömmen lever fortfarande!
I 9:e byggde Malin upp ett kanonbo med sina två första stenar som jag inte förvaltade väl. Min ena sten blev för lång och den andra blev för kort. Inte bra spelat av mig. Trots det hade vi chansen att ta två poäng. Men ett bra jobb av soparna i Sundbyberg räddade en poäng till de och de ledde med tre inför sista omgången. De spelade ett felfritt clearingspel som det heter och förstörde våra drömmar till guldet och JVM-spel i Kanada. Istället kom vi hem med ett litet brons.
Besvikelsen
Sundbyberg/Bishop's arms lyckades sedan gå hela vägen och vann finalen mot Sveg/ICA Supermarket. Ett stort grattis!! Två underbara veckor ligger framför er och ni kommer garanterat slåss om medaljerna.
Alla i laget förutom jag har chans igen nästa år på att ta hem det. Men jag blir för gammal och därför är besvikelsen ännu lite större. Jag tog min första och sista SM-medalj på junior-sidan. Jag borde vara nöjd men är inte det. Vad ska jag göra åt det då? Vi får helt enkelt ta att vinna European Junior Curling Tour nästa helg i Hamburg!
Fotnot: Drygt ett dygn efter hemkomsten från JSM låg jag däckad i magsjuka...
