Måndagen denna vecka blev min sista dag hemma. Jag hade tänkt tillbringa den i backen tillsammans med mina favoritskidor – Kästle RX. Men en front som drog in snabbare än du kan säga Karins sportbod stoppade tyvärr de planerna. Istället tog jag på mig längdskidorna och sprintade upp till Våffelstugan tillsammans med mamma Karin. Eftersom jag valde att skejta fick jag kämpa rejält. Den fria stilen utan fäste under skidorna gör att det krävs mer fart och engagemang uppför. Jag är ju faktiskt van att ha Balder som lite draghjälp. Den lilla hjälpen saknades vill jag lova ... nåja, upp tog vi oss i alla fall! Där möttes vi av fyra glada tjejer som gräddade två våfflor med hjortronsylt åt oss.
Nerförsbacke!
Efter lite snack om väder, vind och curling (som vanligt) begav vi oss hemåt igen. Och då kommer det som gör det värt att kämpa höjdmetrarna upp till Våffelstugan, fyra kilometers nerförsbacke! Jag blir lycklig bara jag tänker på det! Men det gäller att ha tungan rätt i mun så man inte står på näsan – vilket jag har en vana att göra i mindre önskvärda situationer. Dock inte med lagg på fötterna och jag klarade mig helskinnad ner. Det gjorde också mamma även om hon höll i handbromsen lite mer än vad jag gjorde.
Det är så skönt att skejta på Lofssjön. När man kommer in i lunken är det nästan som att dansa vals. Ni som inte testat den fria stilen, så rekommenderar jag att ni gör det på en plan yta. Kom ihåg att slappna av och dansa fram så lossnar det snart.
Skejtvals på Lofssjön
Magnus, admin på Karins sportbod, filmade några korta snuttar när jag och mamma Karin kom hem från Våffelstugan. Klicka på filmen för att starta den. Det är musik också!
Hänga med en 3-årings tempo
På eftermiddagen blev det bus tillsammans med brorsdottern Alva. Vi hann göra mycket på de timmarna! Detta är ett urval av det vi gjorde: sorterade badrumsskåpet till oigenkännlighet (till farmors stora förtret), cykla till Uppsala fram och tillbaka, duka middagsbordet, slå rekord i antal armgungningar (23 st), se Balder sno vår plats i soffan och mycket mycket mer! Var jag inte trött innan så var jag definitivt det efter den pärsen!
JSM-final
På tisdagen tog jag bussen ner till Uppsala. Erik åkte samma tur så vi hade sällskap av varandra. Men det som verkligen fick tiden att gå var att jag fick nöjet att se mina tjejer ta sig till JSM-final! Mobilt bredband och Curlingkanalen gjorde min dag! Tack för att Ni finns! För Er som nu undrar vad jag gjorde i en trång, varm buss ute i ingenstans istället för att själv vara ute på isen så är det nämligen så att jag har passerat bäst-före. Jag har alltså blivit för gammal för juniorspel. Jag fick därför stanna hemma och imorse fick jag förmånen att se en fantastisk final! Den hade det mesta. Men fy vad det är nervöst att sitta på andra sidan! Jag förstår inte hur alla nära och kära överlever!
Mitt lag spelade grym curling och jag är så stolt över dem! Tyvärr så var motståndarna snäppet vassare idag och stod till slut som segrare. Grattis till CK Granit-Gävle/EGA som nu får försvara de svenska färgerna i JVM!
What doesn't kills you, makes you stronger
Jag vet att ett JSM-silver inte är dåligt. Jag vet att vissa tycker att de ska vara nöjda. Men det jag också vet, är vad målet var denna säsong. Och som i många andra sporter så vinner man i princip aldrig ett silver, utan man förlorar ett guld. Men de/vi kommer komma tillbaka! Om två veckor avslutas Elitserien och då ska vi visa vad vi går för!
Med detta tackar jag för denna gång! Jag har haft två fantastiska veckor i Lofsdalen. Nu väntar verkligheten i form av en tenta nästa vecka. Önska mig lycka till! På återseende!
